Socker är givetvis den yttersta lyckan. Det perfekta begäret. The Motherlode of All Desire. Knäcker du sockersuget har du samtidigt knäckt alla andra existernade begär och missbruk som finns på denna planet.
Hur kan det vara så?
Jo, sockersuget är det enda begär som är verkligen fysiologiskt. Alla andra begär är mer eller mindre psykologiska. Det krävs en tillvänjelseprocess för att du skall fastna på dem. Det krävs att ditt psyke på något sätt hakar på grejen och vill vara med. Det krävs att du lämnar in handuken och ger efter.
Så inte med sockret.
När det gäller sötsuget är du genetiskt programmerad att ge upp inför det. Du är skapt till att slaska i dig till magen spricker. Psyket är inte inkopplat. Din vilja har inte en chans. Du får ha vilken åsikt du vill om det olämpliga i att äta sötsaker, din bukspottskörtel är inte informerad.
Så Centralt var Människans beroende av Sockret att DNA utsände till henne sitt enfödda enzym, insulinet, på det att var och en som producerar det må vara anfäktad av sockersuget och frälst ifrån dietkost i all evighet amen.
När du börjar äta socker börjar kroppen skapa insulin som skapar ett fysiologiskt behov efter mer socker som skapar mer insulin som skapar mer behov av socker osv osv osv.
DET ÄR MENINGEN ATT DU SKALL ÄTA UPP ALLA BÄREN TILLS BUSKEN ÄR HELT REN. Det är så man klarar sig i vildmarken. Du vet aldrig vart du hittar en buske nästa gång. Detta är naturens budskap till dig.
Nu hade ju inte naturen räknat med att det åtskilliga miljoner år efter att den geniala genetiska designen var klappad och klar skulle finnas en minilivsbutik med extrapriser på lösgodis i varje gathörn. Och att det dessutom skulle vara socialt stigmatiserat att vara sprallig och överviktig. Så därför har sockersuget blivit till ett problem istället för en livräddare.
Eftersom sockerätande startar insulincykeln startar sockersuget finns det bara en väg ur den onda cirkeln:
Vipassana (förlåt , det där var en annan tråd.)
Du får helt enkelt sluta att äta socker.
Du får inte börja ens en gång. Om du startar är det kört. Du måste äta upp hela påsen när du väl har börjat. Du har inget val. Och vad värre är finns det socker i allt du äter, utom möjligtvis saltgurka. Allt du vräker i dig ger ett sug efter mer.
Du kan inte bryta det biologiska bandet mellan sockerätandet och sockersuget. Men du kan bryta det mentala bandet mellan åsynen av en lösgodisdisk och minnet av hur det känns att äta socker.
Herr J:
5 kommentarer:
Jag vet inte. Aftonbladet har några tips:
Aftonbladet
Saltgurka sägs ska vara bra mot sötsug. Smakar ju tyvärr bajs
Morötter?
En liten liten bit mörk choklad?
Hittade följande inlägg på ett forum:
Socker är givetvis den yttersta lyckan. Det perfekta begäret. The Motherlode of All Desire. Knäcker du sockersuget har du samtidigt knäckt alla andra existernade begär och missbruk som finns på denna planet.
Hur kan det vara så?
Jo, sockersuget är det enda begär som är verkligen fysiologiskt. Alla andra begär är mer eller mindre psykologiska. Det krävs en tillvänjelseprocess för att du skall fastna på dem. Det krävs att ditt psyke på något sätt hakar på grejen och vill vara med. Det krävs att du lämnar in handuken och ger efter.
Så inte med sockret.
När det gäller sötsuget är du genetiskt programmerad att ge upp inför det. Du är skapt till att slaska i dig till magen spricker. Psyket är inte inkopplat. Din vilja har inte en chans. Du får ha vilken åsikt du vill om det olämpliga i att äta sötsaker, din bukspottskörtel är inte informerad.
Så Centralt var Människans beroende av Sockret att DNA utsände till henne sitt enfödda enzym, insulinet, på det att var och en som producerar det må vara anfäktad av sockersuget och frälst ifrån dietkost i all evighet amen.
När du börjar äta socker börjar kroppen skapa insulin som skapar ett fysiologiskt behov efter mer socker som skapar mer insulin som skapar mer behov av socker osv osv osv.
DET ÄR MENINGEN ATT DU SKALL ÄTA UPP ALLA BÄREN TILLS BUSKEN ÄR HELT REN. Det är så man klarar sig i vildmarken. Du vet aldrig vart du hittar en buske nästa gång. Detta är naturens budskap till dig.
Nu hade ju inte naturen räknat med att det åtskilliga miljoner år efter att den geniala genetiska designen var klappad och klar skulle finnas en minilivsbutik med extrapriser på lösgodis i varje gathörn. Och att det dessutom skulle vara socialt stigmatiserat att vara sprallig och överviktig. Så därför har sockersuget blivit till ett problem istället för en livräddare.
Eftersom sockerätande startar insulincykeln startar sockersuget finns det bara en väg ur den onda cirkeln:
Vipassana (förlåt , det där var en annan tråd.)
Du får helt enkelt sluta att äta socker.
Du får inte börja ens en gång. Om du startar är det kört. Du måste äta upp hela påsen när du väl har börjat. Du har inget val. Och vad värre är finns det socker i allt du äter, utom möjligtvis saltgurka. Allt du vräker i dig ger ett sug efter mer.
Du kan inte bryta det biologiska bandet mellan sockerätandet och sockersuget. Men du kan bryta det mentala bandet mellan åsynen av en lösgodisdisk och minnet av hur det känns att äta socker.
Jamentack! Känns ju inte bättre att höra att det ALDRIG kommer gå över!
Visst sug kommer man nog alltid att ha. Det mest akuta borde dock gå över på en vecka eller så. Det är i varje fall vad jag hoppas
Socker är bra.¨Socker ger energi. Socker gör att man vill leva. Socker är guds gåva till människan.
Skicka en kommentar