Det finns nu inte längre någon Sonett som kommer tugga på min tumme när jag kommer och hälsar på svärföräldrarna.
Det var ju inte helt oväntat då hon ju varit krasslig till och från under en period, men ändå ruskigt sorgligt. Det känns konstigt.
Jag var så sträng med henne när hon var valp, så jag trodde att hon skulle ogilla mig, men hon blev alltid så vansinnigt lycklig när vi träffades. Och hon mindes (nästan alltid) att hon inte fick hoppa upp på mina strumpbyxor :-)
Fotot är från i påskas när hon gjorde oss sällskap till fjällen. Mer bilder hos svåger E [här]
This subject line was brought to you in association with The Used - Kissing You Goodbye
2 kommentarer:
:-(
Ja hon tyckte så mycket om dej!
Det är så overkligt att hon är borta :-(
Svärm
Skicka en kommentar