#86 Miss Kicki (2009)
Åtta minuter in i filmen satt både personen till höger och personen till vänster om mig med ansiktet i händerna. Båda ogillade (av lite olika anledningar) filmen. Jag tyckte dock att den var okej. Gangsterstoryn kändes lite plockad ur luften, och jag hade gärna sett att de byggt upp den storyn lite mer.
#87 En enda man (2009)
Inte så sjukt deprimerande som jag väntat mig, men ändå en film med ledsen stämning. Framför allt en väldigt snygg film. Colin Firth som gjorde en ganska stel och tveksam tolkning som homosexuell i Mamma Mia har helt klart gjort en bättre prestation här.
#88 Masjävlar (2004)
Fördom på fördom om dalmasar (norrlänningar/bonntölpar). En del scener är träffsäkra och någon enstaka karaktär lyckas ibland kännas äkta, men annars bygger ju den här sortens film på att dra allting några snäpp för långt.
#89 Green Zone (2010)
Jag hade lite dömt ut den här filmen som en till Bourne-film under annat namn, men det var inte alls sant. Jag gillade filmen förutom de långa mörka stridsscenerna då de jagade varandra mellan husen och det var svårt att se vem som gjorde vad. Matt Damon är en jättebra skådis, men som jag var lite inne på när jag skrev om filmen Invictus härom veckan så är han lite för mycket Matt Damon. George Clooney har samma effekt på mig; jag har svårt att se karaktären för att det blir så tydligt för mig vem skådisen är. Jag lyckas inte helt förlora mig in i illusionen, och det är ju vad jag vill göra när jag konsumerar kultur.
This subject line was brought to you in association with Håkan Hellström - Saknade te havs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar