Något försenat inlägg, jag vet.
Jag har två yngre syskon. Med nästan 2½ och ganska exakt 5½ års åldersskillnad var det stor åldersskillnad när vi var små. men knappt någon alls nu. Jag och min bror lekte iofs en hel del, men slutade umgås över huvud taget när vi kom upp i tonåren. När jag flyttade hemifrån på riktigt (och inte bara bodde hos min pojkvän) när jag var 19 kom detta att förändras. Jag började kunna umgås med båda mina syskon på ett helt annat sätt. Nu för tiden har jag ganska god kontakt med bägge m
ina syskon. Jag umgås mycket och gärna med dem båda och det är inte ovanligt att vi firar både påsk, jul, midsommar och nyår tillsammans.
De må båda driva mig till vansinne emellanåt, men gud nåde den person som säger eller gör något dumt mot någon av dem. Jag skulle i alla lägen anstränga mig rätt hårt för att ställa upp om de behövde mig, och jag litar på (och har testat teorin om) att om det verkligen behövs så skulle båda ställa upp för min skull.
Herr J tyckte att jag var lite tidigt ute när jag började prata om syskon till Junior i andra månaden, men jag hoppas verkligen att vi kommer ha möjlighet att ge honom ett. Jag har svårt att föreställa mig vem jag varit utan syskon, och är oerhört tacksam att jag har dem. Man hör så ofta om familjemedlemmar som blivit osams och helt slutat prata med varandra. Jag måste dock säga att mina föräldrar inte äger en enda sak som jag kan tänka mig vore värd att bråka om vid arvsskifte till den grad att det vore värt att inte kunna umgås med mina syskon (och då menar jag inte att mina föräldrar inte äger något som är värdefullt för mig).
Jag har dessutom den stora turen att gilla deras sambos. Svåger S och Svägerska M är båda jättetrevliga människor, som dessutom passar utmärkt ihop med mina syskon.
Fotona till vänster i inlägget är från min kamera, och jag har väl minst 30 till i samma serie. De stal kameran på en fest och bestämde sig för att fylla mitt minneskort. Som tur var hade jag fler.
Läs Lillasysters inlägg om hennes syskon [här].
This subject line was brought to you in association with Leila K - Ça Plane Pour MoiJag har två yngre syskon. Med nästan 2½ och ganska exakt 5½ års åldersskillnad var det stor åldersskillnad när vi var små. men knappt någon alls nu. Jag och min bror lekte iofs en hel del, men slutade umgås över huvud taget när vi kom upp i tonåren. När jag flyttade hemifrån på riktigt (och inte bara bodde hos min pojkvän) när jag var 19 kom detta att förändras. Jag började kunna umgås med båda mina syskon på ett helt annat sätt. Nu för tiden har jag ganska god kontakt med bägge m
ina syskon. Jag umgås mycket och gärna med dem båda och det är inte ovanligt att vi firar både påsk, jul, midsommar och nyår tillsammans.De må båda driva mig till vansinne emellanåt, men gud nåde den person som säger eller gör något dumt mot någon av dem. Jag skulle i alla lägen anstränga mig rätt hårt för att ställa upp om de behövde mig, och jag litar på (och har testat teorin om) att om det verkligen behövs så skulle båda ställa upp för min skull.
Herr J tyckte att jag var lite tidigt ute när jag började prata om syskon till Junior i andra månaden, men jag hoppas verkligen att vi kommer ha möjlighet att ge honom ett. Jag har svårt att föreställa mig vem jag varit utan syskon, och är oerhört tacksam att jag har dem. Man hör så ofta om familjemedlemmar som blivit osams och helt slutat prata med varandra. Jag måste dock säga att mina föräldrar inte äger en enda sak som jag kan tänka mig vore värd att bråka om vid arvsskifte till den grad att det vore värt att inte kunna umgås med mina syskon (och då menar jag inte att mina föräldrar inte äger något som är värdefullt för mig).
Jag har dessutom den stora turen att gilla deras sambos. Svåger S och Svägerska M är båda jättetrevliga människor, som dessutom passar utmärkt ihop med mina syskon.
Fotona till vänster i inlägget är från min kamera, och jag har väl minst 30 till i samma serie. De stal kameran på en fest och bestämde sig för att fylla mitt minneskort. Som tur var hade jag fler.
Läs Lillasysters inlägg om hennes syskon [här].
5 kommentarer:
Läs min kommentar om samma ämne på lillasysters blogg.Dessutom har väl vi MASSOR m saker värda att slåss för!Blink Blink! :-)
Vad bra, då slår du inte mig när jag tar Ockelsjö.:-)
Vad kul att du tog den rubriken!Haha
Puss!
Ja man har mycket glädre av syskon. Tyvärr har jag ju ingen egen erfarenhet eftersom jag inte har några! Men jag ser att mina barn har glädje av varandra och vi har stor glädje av Kents syskon! Dessutom är det ju en gåva som förälder att ha flera barn:-)
Mamma - Ja, men inte på bekostnad av varandra!
Matilda - Nej, jag tar ju Umasjö, så det är lugnt. Frågan är om Anton blir nöjd med Grenv?
vad ska jag ta då??? Båten? (den är ju redan såld) Kanske farsans teliaaktier?
Skicka en kommentar