Dom sa fort och jag sa långsamt

Läst under 2011 (del 7)
Titel: Igelkottens elegans
Författare: Muriel Barbery
År: 2009
Språk: svenska

Antal sidor: 347

Förväntningar: Herr J hade svårt att beskriva boken men tyckte att jag skulle läsa den, och jag hade även hört positiva omdömen från en kurskamrat.

Handlar i grova drag om: Två kvinnor (och där slutar likheterna med boken jag läste innan) i Frankrike. En är 12 år, enligt egen utsago väldigt intelligent, tillhör en rik familj och har bestämt sig för att ta livet av sig när hon fyller 13. Den andra är portvaktartant, änka och tillbringar stor del av sitt liv med att försöka framstå som schablonbilden av en portvaktartant och därmed dölja att hon läser böcker och konsumerar kultur.

Så tycker jag: Det är ju inte utan att man framstår som aningens paranoid när man köper portvaktartantmat som man sedan ger till katten för att ingen ska se att man själv äter lite godare mat, och därifrån dra slutsatser om en som person.

Boken är bitvis halvsvår i sin namedropping av filosofer, musiker och författare. Vill ni läsa en bra fransk bok rekommenderar jag hellre "Tillsammans är man mindre ensam" av Anna Gavalda, som jag läste förra semestern på Mallorca.

This subject line was brought to you in association with Håkan Hellström - Det här är min tid