Jag har gjort min premiär som patient hos psykiatrin idag, då jag var på bedömningssamtal hos en överläkare från mobila teamet. Det är dock inte säkert att jag får komma tillbaka, då jag är "för frisk". De bestämmer detta vid möte till veckan, så jag får inte veta ännu.
Jag förstår absolut att de har ont om resurser, och att människor som är knallpsykotiska måste få gå före mig.
Jag tycker dock att det känns konstigt att jag är så ovanlig, sist läkaren mindes att de tagit in någon för sprutfobibehandling var visst femton år sedan. Även barnmorskorna (har pratat med flera), specialistmödravården och labbet har låtit osäkra över hur detta ska hanteras. Det känns också konstigt att det inte verkar finnas någon instans som är rätt för mitt problem, för jag kan ju också hålla med om att psykiatrins mobila team känns lite hard core för mina problem, men var ska jag vända mig?
Jag fick dock ett väldigt bra bemötande och om de ej kan erbjuda mig hjälp lovade han mig hjälp med en plan B och plan C. Det känns ju som att det börjar vara lite ont om tid.
This subject line was brought to you in association with Robyn - Indestructible
(Som för övrigt har en musikvideo som min ven/åderbaserade sprutfobi inte är så förtjust i)
Jag förstår absolut att de har ont om resurser, och att människor som är knallpsykotiska måste få gå före mig.
Jag tycker dock att det känns konstigt att jag är så ovanlig, sist läkaren mindes att de tagit in någon för sprutfobibehandling var visst femton år sedan. Även barnmorskorna (har pratat med flera), specialistmödravården och labbet har låtit osäkra över hur detta ska hanteras. Det känns också konstigt att det inte verkar finnas någon instans som är rätt för mitt problem, för jag kan ju också hålla med om att psykiatrins mobila team känns lite hard core för mina problem, men var ska jag vända mig?
Jag fick dock ett väldigt bra bemötande och om de ej kan erbjuda mig hjälp lovade han mig hjälp med en plan B och plan C. Det känns ju som att det börjar vara lite ont om tid.
This subject line was brought to you in association with Robyn - Indestructible
(Som för övrigt har en musikvideo som min ven/åderbaserade sprutfobi inte är så förtjust i)
2 kommentarer:
jag gissar bara på att du INTE tänker någonting i närheten av EDA vid förlossningen?
Ah, vad skönt med någon som förstår mig! Jag är också mer rädd för nålar än vad jag är för smärtan när det gäller förlossningen. Mest av allt är jag rädd för att få dropp. Däremot har jag klarat att ta blodprov, samt influensavaccin under graviditeten, så jag har blivit bättre. Men den där nålen i handen är jag livrädd för. Jag tänker också vägra. Behövs den sedan får de väl sätta dit den, men inte i förebyggande syfte. Jag kommer att ställa till med ett jäkla liv om de inte tar mig på allvar där och jag vet att mina ådror är lätta att hitta, så även om det bli akut tror jag att de kommer att kunna sätta nål på mig. Puh, jag sitter och vrider på mig av obehag bara av att tänka på den där nålen...
Skicka en kommentar