Something about silence makes me sick

Så - jag såg då High School Musical III på bio. Dubbad till svenska. Jag minns faktiskt inte om jag någonsin sett en hel icke-tecknad film dubbad förut. Det brukar driva mig till vansinne, men som tur var så var inte musiken dubbad, vilket räddade mig.

Jag skulle aldrig gått om det inte vore för att jag fick betalt, men filmen var faktiskt bättre än jag trodde att jag skulle finna den. Okej, den är jättefamiljeanpassad, sockersöt och fylld till brädden med socker och smör. Den är klyschig och förutsägbar. Men ibland sitter det bra med helt menlösa filmer...

Jag har inte sett ettan och tvåan, men det kändes inte direkt som att jag missade något i seriens storyline.

Det kändes tydligare när jag såg Hulken hemma häromkvällen. Jag visste inte att det var en uppföljare, men å andra sidan verkar ju Internettet rekommendera att man ignorerar den förra filmen. Det är iofs konstigt eftersom det är Ang Lee som gjort den, och han brukar ju göra bra filmer (The Ice Storm, Brokeback Mountain och Crouching Tiger Hidden Dragon för att nämna några. Jag har också sett Pushing Hands och Eat Drink Man Woman men de är nog mindre kända. Hans Lust, Caution var den film jag var mest ledsen att missa under filmfestivalveckan i oktober.)

Men, nog om det; The Incredible Hulk. Den var helt OK. Emellanåt blir det lite väl mycket med alla effekter, men det är ju svårt att göra Hulken utan att någon blir jättestor och förstör saker. Det är ju lite vad han går ut på.

Jag lånade filmen av samma arbetskamrat som jag lånade Ironman från. Jag reagerade direkt i början av filmen på att tekniken var uppmärkt med Stark Industries, och karaktären Stark dyker också upp i slutet för att tala med generalen om sätt att lösa problemet på. Jag väntar i första hand nu på Wolverine, men sedan får man väl se om serietidningsfilmkonceptet får någon utveckling i the Avengers eller Justice League...
This subject line was brought to you in association with Rage Against the Machine- Fistful of Steel