Rapport från Yrans fredag (se mer hos herr J)
Lunch: kinesiskt
Middag: japanskt
Veronica Maggio: har bättre musik än jag mellan varven kommer ihåg. Jag tänker alltid på henne som musik jag inte gillar, det kanske är lite orättvist.
Bob Hund: Förutom att jag inte har en aning om vad han sjöng var det rätt bra. Kolla denna länk! Det går inte att höra ett ord. Filmen är dålig kvalitet men spana in polisongerna på honom till höger och mustaschen på honom till vänster om det går.
The Dead: var istället skräniga på fel sätt, det lät okontrollerat och inte särskilt bra.
Tomas Andersson Wij: Artisten med de mest deppiga låtarna har också det roligaste mellansnacket. Spelningen var jättebra, stående ovationer från sittande publik innan extranumren. Han ligger hela tiden på gränsen till att bli allt för patetisk med allt för sentimentala texter (kastanjegräs, barndomens allra sista sommar, vårens första regn osv osv) men hämtar upp det med bravur varje gång.
Ulf Lundell: blev bortvald av oss, men vi såg iaf hans ganska dåliga version av öppna landskap. Det var oväntat lite folk framför hans scen.
Fika: för mjuk biskvi utan mandel i botten :-(
TV on The Radio: hörde vi bara lite av, men de såg coola ut :-)
A Camp: har bra låtar och låter perfekt, men det blir nästan lite tråkigt att se på efter ett tag.
Herr J: for hem och lade sig inför sina 20 mil på cykel dagen efter.
Mew: var jättebra. Det var inga problem att vara ensam, jag hade gott sällskap av resten av publiken. Mew är ett sådant band som jag lyssnat på en del men aldrig sett (ens bilder av). Sångaren såg ut som om Conny, Greger och Ryan Ross skaffat barn ihop. Det var en udda tanke.
This subject line was brought to you in association with Tomas Andersson Wij - Tommy och hans mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar